Prästens lilla kråka
Så var det dags då ; vinterdäck på.
Varje år tänker jag på ett mycket vuxet sätt att jag ska lägga om däcken i tid. Varje år slutar det med otid.
I morse hade folk glidit av både här och där, och jag hade tänkt mig dit i morgon utan att hamna där.
Gummi-gubbarna, här på byn, kommer att sucka åt mig när jag står där redan sju i morgon bitti för att få en chans.
Att ta mig dit.
Men först gubbar och dubbar - sen snubbar.
Kommentarer
Trackback