Prästens lilla kråka

Så var det dags då ; vinterdäck på. 
Varje år tänker jag på ett mycket vuxet sätt att jag ska lägga om däcken i tid. Varje år slutar det med otid. 
I morse hade folk glidit av både här och där, och jag hade tänkt mig dit i morgon utan att hamna där. 
Gummi-gubbarna, här på byn, kommer att sucka åt mig när jag står där redan sju i morgon bitti för att få en chans. 
Att ta mig dit. 
Men först gubbar och dubbar - sen snubbar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0