ladycherry

Två stora koppar starkt te, Immodium, liten knäckemacka med Flora.

Lite fruktsallad med naturell youghurt.

En näve grillchips.

En halv kebabpizza, Immodium.

Och sen kom straffet.

Magstraffet.

Nytt ord, men högst signifikant för min söndag.

Måndag, ny dag, nya möjligheter.

Jag har fått pinjemun, och nej, det är inte någon inplantatsvit.

Efter att ha ätit rikligt med pesto häromdagen så smakar allt knepigt och metalliskt, eller lite som just när man råkat andas in hårspray, helt förfärligt alltså!

Har försökt äta bort det, borstat tänderna och gurglat en miljon gånger, men inget hjälper.

Läser att det kan sitta i en till två veckor.

Satan.

Hade hellre drabbats av schyssta lökar, rosiga äppelkinder eller, som sagt, en fast päronrumpa.

Och att jag inte måste skotta.

Eller det kanske var dumt att utmana Murphy på det sättet förresten...

Jag tillbringar plötsligt en massa tid i stallet, mycket mer än vanligt.

Jag är "barnvakt" åt den Röda Räbban och den Flygande Tunnan i ett par veckor, eller i exakt 17 dagar, tror jag, jag vet faktiskt inte så noga.

Som alla barn så lyckas dom här två med det mesta, att slå sig, att dra på sig någon mystisk smitta och självklart vill dom bara ha godsaker hela tiden.

Idag har jag ägnat totalt enochenhalvtimme åt sårtvätt och bandagering, lägger man på tiden som det tog att åka till Apoteket, åka från Apoteket som inte tog kort på grund av strömavbrott, och åka tillbaks till Apoteket och därefter hem igen, så snuddar jag tvåochfemton.

Och det är bara på Räbban och Tunnan.

På min egen tunna, Blixten, letar jag eksem som besatt, men jag tror inte han blivit smittad ännu.

(håll tummarna för det)

Uppskattad tid ca tjugofem minuter.

Hundarna fick sin timmespromenad i morse.

Katten Svensson får några minuter då och då, han har satt en hårboll på tvären tror jag, för han fnyser och fräser värre än tjejen i Nezerilreklamen.

Våra yngsta familjemedlemmar, kattfröknarna, äter som satan, jag har gett dom mat fyra gånger idag, men det går så fort så det är knappt värt att lägga på, men ok då, sjuminuter.

Strax under fyra timmar på djuren.

Har dessutom varit på firman i treochenhalvtimme och transporterat mig dit och hem, tid ca fyrtio minuter, lägg till lite febersömn på det så har dagen gått.

Men klockan är bara åtta ännu, och ytterligare en halvtimme ska läggas på kvällsfodring och allmänt djurpyssel.

Kanske hinner jag ta en dusch och sprita händerna, ringorm känns inte så lockande när tempen visar 38,7.

Vad kan man säga?

Måndag kanske?

Ni som inte hört den, gör bot och lyssna.

Och erkänn att det börjar gunga i knäna.

Om jag kunde länka så skulle jag så klart!

Det kan vara en fördel i vissa lägen som att dammtussar inte syns, och att man ser så där skönt suddig ut som i en del Glossy Magazines.

Upptäckte just något som jag inte vet om det ska placeras på positivt- eller negativtsidan.

På något sätt renad, kom jag hem till min plats på jorden och satt mig på verandan med en kopp kaffe. 

Det var månljust, och hästarna stod och mumsade på sitt hö. 

Jag tror aldrig att jag har sett ett stjärnfall tidigare, men precis då, när lugnet spred sig inom mig så föll den. 

Och jag såg på den länge, tappade nästan andan under tiden, och det var ohyggligt vackert. 

Lite skrämmande samtidigt, men fantastiskt. 

Är det sant som det sägs att man får önska sig något och att det alltid slår in när man ser en stjärna falla, så borde jag vara safe nu. 

Vi får se hur det blir...

Varje år tänker jag på ett mycket vuxet sätt att jag ska lägga om däcken i tid. Varje år slutar det med otid. 

I morse hade folk glidit av både här och där, och jag hade tänkt mig dit i morgon utan att hamna där. 

Gummi-gubbarna, här på byn, kommer att sucka åt mig när jag står där redan sju i morgon bitti för att få en chans. 

Att ta mig dit. 

Men först gubbar och dubbar - sen snubbar.