Dag 5 -Jag är rädd att det här kan bli ganska platt.

Kärlek för mig är...

...en dov gnäggning när jag öppnar stalldörren på morgonen.
...den uppriktiga glädjen över att vakna med min Johan.
...viftande svansar på hundarna när jag säger det magiska ordet promenad.
...längtan.
...tillit och trygghet.
...ett innerligt barnskratt.
...att hjälpa.
...mina föräldrar och mina grannar.
...ett ögonblick av storslagenhet i naturen.
...en spinnande katt på skrivbordet vid datorn.

Day 3 - Your parents ( jor pärents )

Det är en helt oförklarlig kärlek som jag känner för mina föräldrar.
De är min stora trygghet i livet.
De är min mannagrynsgröt, manglade lakan och en ständigt spelande radio.
De lever tillsammans.
Sen 45 år tillbaka.
Lika många år som jag har levt.
Jag kan inte föreställa mig ett liv utan dem.
Jag vill inte tänka mer på det här överhuvudtaget.
Så.
Nytt ämne.

Day 2 - Your first love ( jor först lavv )

Jag var tretton, han var fyrtiotvå.
Han dansade folkdans.
Han var mörk, lockig, stark, solbränd och vacker.
Han var min bild av Hultkläppen och Näcken i en och samma person.
När han svettades och stampade till ordentligt i hambon så rös jag, och ingen har väl någonsin dansat pariserpolka som honom.
Jag fick aldrig dansa med honom men var svartsjuk på alla han dansade med.
Jag beundrade hans starka armar på avstånd.
Det trodde ni inte om den gummistövelförklädda nattklubbsdrottningen.

Vi.

Sådärja.

Repris?

Så klampade han in igen, i mitt liv. Efter arton, nitton år. Och fast jag vet att det här är på förhand dömt att misslyckas så kan jag inte hjälpa att jag skrattar mer och ärligare än på länge. Och just nu önskar jag att han var här, och snusade mig i nacken så det känns som det ser ut när det går gäss på vågorna.

Ytterfil

Jag tror att vi ska börja att undvika varandra.
Jag tror att jag ska i alla fall...

RSS 2.0