Day 1 - Introduce yourself ( introdjos jorself )

Jag var ett rätt ensamt barn.
Spenderade mycket tid med mina mor-och farföräldrar och våra då närmsta grannar - Tant Jenny och Tant Selma. Lite som Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin var dom, fast utan Tant Brun. Ingen av dom var i närheten av någon nyans av brunt. Det spelades Göingeflickorna och Jan Sparring, talades ofta i ordspråk och dracks kaffe i kopp, gärna på fat med sockerbit. Kakfaten innehöll alltid sju sorter och bingo var nästan synd. Små grytor har också öron är ett talesätt jag vuxit upp med och är förtvivlad över att inte minnas vad som avhandlades när den "säjningen" tycktes återkomma så ofta.

Hos min mormor och morfar fick jag lära mig att skålla och plocka höns,lyssna på sjörapporten, äta blodpalt med alldeles för stora bestick under total tystnad (bara morfar fick prata, och man svarade bara på tilltal) äta upp allt som man fått på tallriken, och få be om att lämna bordet.
Hos farmor lärde jag mig spela Fia, Kina-schack och poker, sjunga gamla skillingtryck som "I en sal på lasarettet" och sy korsstygnsbroderier.
Farfar använde mig som privat frisör och jag kunde kamma hans hår i timmar med stålkam och Panteén. Jag åkte på hans pakethållare till fiskaffären och fick välja färg på klubban som jag alltid fick när jag följde med.
Det är inte ens en romantiserad bild, min barndom var sån, klok och trygg med långa, varma sommarlov.
Mina första riktiga kompisar fann jag badandes i en vattenpöl strax innan jag skulle börja första klass. Jag hade täckjacka och toppluva efter en envis öroninflammation, ja, jag var öronbarn. Dom kom från en stor familj och var min raka motsats. Där åt vi ketchup på hårt bröd, spelade de äldre syskonens vinylskivor, luktade på cigarettfimpar, lekte sparka burk tills det var kolsvart ute och kom alltid hem skitig som fan, och en gång med utdragna framtänder efter en hård lek.
När skolan började lärde jag känna min absoluta barndomsbästis Elisabeth.
Hon var snyggast i klassen, jag var bäst i klassen.Hon hade fina Barbie-dockor och en handvevad filmkamera som vi såg svartvita Hiawatha-filmer på. Hon hade alltid finaste kläderna och snyggast frisyr.
Grundskolan passerade vi tillsammans fast på olika sätt, hon med alla killar och jag som ordförande i elevrådet.
Vi var båda ganska försiktiga tjejer men vi värmde folköl i hopp om att bli fulla, provade snus tillsammans och gjorde sexuell debut ungefär samtidigt. Hon träffade sin blivande man när hon var fjorton och dom lever fortfarande tillsammans, till många andra killars förtret.
Gymnasiet gjorde ingen glad. Jag var konstant skoltrött, förvirrad och olyckligt kär. Jag minns gymnasietiden som ett virrvarr av olycka, naturligtvis hände det bra saker också, men tre år av kaos i den åldern är inget någon behöver. Jag lärde känna nya vänner, "lärde mig" skolka, spenderade timmar på Åhléns-fiket för att spana på killar och upptäckte Musikforum. Jag lärde mig ljuga, vara beräknande och hämnas ett krossat hjärta.
Under gymnasietiden sommarjobbade jag på en grossist-firma, hur jag fick jobbet minns jag inte, men det var där jag lärde känna Carina som dansade balett och var gift med Angelo, en spännande, om än väldigt kort, spanjor. Hos dom började min bana i restaurangbranschen, jag jobbade där i ca ett år, köpte under tiden min första lägenhet och började springa på krogen på nästan all ledig tid.
Alla år på restaurang har fått mig att tacka nej till så mycket händelser i mina vänners och min familjs liv, och det ångrar jag, men samtidigt har det varit väldigt roligt, och det har ju lett fram till hit, där jag är idag.
Under de här åren har jag träffat min allra bästa vän, min nästan bästa vän och en hel hoper med andra sköna människor. Jag har flyttat från Sundsvall ett par gånger, återvänt med glädje, blivit halsöverhuvud förälskad, gråtit, skrattat, blivit förälskad igen, köpt en krog, jobbat mycket, rest mycket, flyttat några gånger, gift mig, skiljt mig, blivit nyförälskad i en gammal kärlek och blivit rynkigare och gråspräng vid tinningarna.
Summering : jag bor på landet, använder ordspråk, kan få plötsliga anfall av handarbetslust, omger mig med mycket musik, kliver över olika gränser ibland, är lyckligt förälskad i min sambo, gillar att äta, helst med stora bestick, spelar kort ibland och väljer nästan alltid den blå klubban.
Men vem jag är?
Det vet jag inte.
Jag kommer aldrig att bli färdig.
Det är det som är det fina med livet.

Kommentarer
Postat av: Beatrix

Älsk på den! Jätteälsk! Saknar dig. Puss

2010-11-23 @ 09:10:30
URL: http://retronyttgods.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0